Kennys vardagliga blogg

Tja tja bloggen! 

 

Status uppdatering kring mitt mående efter förra inlägget. 

Jag har två teorirer om min psykiska ohälsa just nu. Antingen beror den på att jag håller på, eller är, utbränd. Att jag är påväg in i väggen, eller har gått in i väggen. Eller också är det en gigantiskt 40 år kris med allt vad det innebär. 

 

I förra inlägget skrev jag om min högsta dröm samt tankar och känslor jag går/gått omkring med. Det här inlägget forsätter nog på det temat lite grann då min psykiska ohälsa forstätter påverka på olika sätt. Jag får bevis på bevis hur min kropp säger ifrån på olika sätt. 

 

Sist pratade jag om magont, att det förmodligen berodde på stress och oro som orsakas av tankar och känslor jag har. För 2-3 veckor sen började jag få ont i munnen på vänster sida. Jag hade inte ont om jag lät bli och röra munnen, utan det gjorde ont när jag tuggade och öppnade munnen. Jag som hatar att gå till tandläkaren tänker att jag väntar ett tag så kanske värken går över. För jag trodde det berodde på att visdomstanden i vänster överkäke är påväg ner och att det är därför jag har ont. Det gick en vecka, och jag får mer och mer ont, och mer och mer problem att öppna munnen och att tugga. Tillslut åkte jag till apotetet en torsdag efter jobbet för att köpa Naproxen. 

På fredag morgon insåg jag att det nog var dags att ringa tandläkaren. 

Jag har gått med ett hål i en tand i över ett halvår, och en trasig tand i en månad för att jag både ogillar att gå till tandläkaren och dels för att jag inte har råd. Men ringde på fredagen före frukost och fick tid efter lunch samma dag. Kommer dit, förklarar mina syptom, och tandläkaren säger att det inte låter som visdomstanden, utan som en överansträngd käke. 

 

Han tar röntgen bilder och undersöker väldigt noggrant. Och konstaterar att det med stor sannolikhet är problem med käkleden.

Sen frågar han mig om jag brukar vakna med huvudvärk, vilket typ stämmer. Jag hade huvudvärk fem dagar i rad till och från veckan innan jag fick ont i käken. Sen sa han - Nästa fråga är ganska viktig och jag vill att du tänker efter innan du svarar. Så fråga han, har det hänt något jobbigt eller tragiskt i ditt liv senaste tiden eller året, som gjort att du känner oro, ångest, depression? Och då trilla poletten ner hos mig. Han sa att min överansträngda käke högst troligt beror på att jag ligger och pressar tänder när jag sover pga oro, ångest etc. 

Vilket inte är helt omöjligt med tanke på min psykiska ohälsa just nu. Och den beror inte bara på att det snart är ett år sen min storebror gick bort. Den beror till största del på att jag känner mig så vilsen i livet, jag blir ledsen och bestört när jag tänker tillbaka på mitt liv, på val som jag gjorde då, som ger mig konsekvenser nu.

 

När jag tänker på min ekonomi. Jag har gått med skulder hela min uppväxt och hela mitt liv. Varför lärde ingen mig att skulder är dåligt? Varför var jag tvungen att lära mig allt den hårda vägen? på min egen hand. Jag sitter här med drömmar om hus och familj, om att kunna ta MC kort, kunna välja att säga upp mig på jobbet för att skola om mig till maskinförare för att få hålla på med maskiner som jag tycker så mycket om och gjort sen barnsben. I dagens läge kan jag inte göra något av det här. Jag kan inte göra något för att utvecklas, och komma framåt i livet. Och känslor som det skapar är att jag sitter fast i livet. Och tiden går. Tiden blir knapp. I den takt jag betalar skulder nu är jag skuldfri om 6 år (?!) Då är jag 47 (!!!)
Jag vill ju bli kär och skaffa barn med någon innan jag är 47. Jag vill skaffa Mc kort och MC och ny utbildning innan det också. 

 

Sen inser jag också att jag är alldeles för trasig just nu för att över huvudtaget ens kunna tänka på kärlek. Fokus bör ligga på mig i första hand. 

 

Men tillbaka till att min kropp tydligt visar att det är för mycket just nu. Först magen, sen käken, och så har jag börjat få tillbaka mina ångest attacker. I fredags efter jobbet bröt jag ihop i bilen på väg hem från jobbet. I söndags lika så. För känslan jag har är att livet inte funkar på ett enda plan för mig. Jag känner mig ensam, värdelös, låst och ba vilse. 

# Kärleken är obefintlig - Och som sagt så bör den vara det en stund till. Men det är en hög önskan och något som påverkar mig mycket negativt just nu. 

# Ekonomin är kass 

# Jag har knappt nå vänner jag umgås med - Nu träffade jag visserligen bästa Emma i lördags, och Sandra, men oftast är jag ensam och dagarna ser precis lika dan ut som dom alltid gör. Jobb på dagarna, spel på kvällarna. Skicket och röran i lägenheten beskriver ganska bra hur jag mår just nu. Mår jag dåligt så orkar jag inte ta tag i något för energin räcker inte till. 

# Jag trivs inte på mitt jobb längre. Och jag vet inte om känslorna kring jobbet beror på att jag mår som jag gör just nu. Att min hjärna, pga mitt mående, bara ser låsning och typ skapar problem som inte finns. Eller om det beror på att det är omorganiseringen på jobb som gör att jag inte längre trivs. 

 

Jag har min familj, det är de enda som funkar. Utan er hade jag legat under jorden. 

 

Jag har trots allt fått kontakt med vården nu i alla fall. Efter att jag bröt ihop i bilen i lördags kände jag att jag måste ha hjälp NU. Och jag har sånna problem att ringa, så jag skickade ett mejl och förklarade läget. Fick svar idag att en sjuksköterska ska ringa mig i morgon, tisdag, så får vi se vad det ger. Min förhoppning är att det kan ge mig en tid till psykologen som jobbar på vårdcentralen, allternativt få en tid till min läkare som i sin tur kan ge mig en remiss till psykologen på vårdcentralen, eller vuxen psykiatrin om det andra inte går. 

 

Jag var även hemma från jobbet idag. Sjukanmälde mig via företagets intranät halv 6 i morse.
Varit hemma dels pga olyckan med lastmaskin på jobbet igår, Söndag, då jag plogade massa snö och gasade på fullt för att få med mig all snö och kör in i en sten som gömmer sig under snön och det tar verkligen tvärnit - så jag flyger in i framrutan i hytten med huvudet först. Huvudvärk, yrsel och illamående, och en fet bula på höger sida i pannan som ömmar och gör ont. 

Sen var jag hemma dels pga mitt psyke. För att jag mår som jag gör just nu, ångest attacker, känner mig väldigt ledsen och börjar gråta utan förvarning, och för att tankar på jobbet skapar oro och ångest. 

 

Så idag har jag fokuserat på mig, för att få mig att må lite bättre. Och jag tror att genom å städa hemma, så städar jag samtidigt även lite i mitt mående också. Så har städat en del idag, blev inte helt klar. Jag har även lagat mat för första gången på 3-4 veckor. Blev tacogratäng. 

 

Jag försöker vad jag kan för att må bättre. I min erfarenhet av psykisk ohälsa vet jag att rutiner och fysisk aktivitet får mig att må bättre. Jag vet att ordning och reda får mig att må bättre. 
Jag har även hittat en funktion i min telefon där jag kan logga mitt mående varje dag. I appen "Hälsa" i min telefon loggar jag redan ganska mycket, Steg, ljudnivåer etc. Och där kan jag även logga "Psykiskt välmående". Jag har ställt in så jag får en notis två ggr om dagen. En gång mitt på dagen, och en gång vid 21 tiden på kvällen. Och då får jag först välja om jag vill logga en Känsla "hur mår du just nu" eller en Sinnesstämning "Hur mår du över lag idag?" Och då har jag gjort så att jag loggar en känsla mitt på dagen, och en sinnesstämning på kvällen. Så kan ajg välja mellan Neutralt, Behagligt, ganska behagligt och mycket behagligt. eller Obehagligt, ganska obehagligt, och mycket obehagligt. Sen får jag välja bland en massa känslor som bäst beskriver den känlan jag känner. Efter det får jag välja bland alternativ som påverkar mig mest. Hälsa, träning, egenvård, hobbyer, identitet, andlighet, grupptillhörighet, familj, vänner, partner, dejting, uppgifter, arbete, utbildning, resor, väder, aktuella händelser eller pengar. Sen är det klart. Och så kan jag i ett diagram hur jag mått och förhoppningsvis se ett mönster i mitt mående. 

 

Jag kommer vara hemma imorgon, tisdag, också. Och kanske även onsdag, och fortsätta fokusera på mig. Ta samtalet med sjuksyster imorgon och förhoppningsvis se nåt litet ljus i den annars mörka och dystra tunneln jag går igenom just nu. 

 

 Avslutar detta inlägg med tre saker jag är tacksam för just nu

1) Jag är tacksam för att jag har ett jobb att gå till. 

2) Jag är tacksam för Calle och Kalle, för att dom kommit in i mitt liv och finns för mig som jag inte är van vid. 

3) Jag är tacksam för att jag har min familj att luta mig mot <3