22:17:55
Uppdatering 28/6 - Varför bryr jag mig?
Tja tja bloggen
Long time no see....
Det där med att skriva blogg varje dag och inte bara skriva när jag mår sämst går ju sådär känns det som. Nu mår jag iofs inte sämst, men jag är ruggigt förbannad och har varit sen igår kväll.
Detta blogg inlägg kommer handla om denna incidenten. Så, är du som mig och inte pallar med drama så bör du inte läsa detta inlägg och kan typ sluta läsa här.
Denna incident tar väl igentligen sin början redan i måndags när jag skapade ett födelsedags evenemang på facebook.
Gemenskap är ett ord och någonting som är oerhört viktigt för mig. Speciellt inom familjen.
Gemenskap är ett ord och någonting som är oerhört viktigt för mig. Speciellt inom familjen.
Vanligvis när någon fyller år så brukar vi fika hos den som fyller år. Det tar ca 1.5 timme.
Så jag kände att jag ville hitta på något med vänner, familjen och deras respektive.
Jag hade på förslag typ Laser Game eller Go cart. Det sist nämnda var mer aktuellt om pappa skulle kunna vara med.
Jag skapade ett evenemang, delade min ide och bad om åsikter och förslag.
En skrev att hon ville involvera barnen och typ spela minigolf. Hon har två, en kille på 2 år, och en flicka på 5-6 år. Och jag kan aboslut förstå att man vill involvera barnen.
Men jag tyckte det blev meckigt om alla inbjudna (12 stycken) skulle spela minigolf, och så skulle hennes ungar också spela. Det skulle vara kul om ungarna var med, men det skulle ta sån otrolig tid och jag tror inte att dom har tålamodet eller lugnet att spela.
Hur som helst så sa jag att det skulle bli meckigt/rörigt om alla var med på minigolf.
Det var bara en som kom med åsikter. Jag visste att flera av mina syskon skulle vara förhindrade, och därför inte kom med förslag, vilket är fullt förståligt.
Så jag tog saken i egna händer och bokade Prision Island för mig, min yngsta storebror som jag varit där med tidigare (gick as bra) och sen bästa vännen Kim som aldrig varit där.
Jag ändrade i mitt evenemang på facebook och meddelade detta igår eftermiddag och flyttade fram fika tiden litegrann. På kvällen sen fick jag ett meddelande på messenger av personen som ville involvera sina barn (inga namn nämnda) som skrev "Ha så roligt på prison island...........".
Obesevera dom många punkterna. Jag förstod att personen var missnöjd med detta, men valde att inte kommentera det och skrev bara "Tack, vi ska åka dit och försöka slå high score" .
Så jag kände att jag ville hitta på något med vänner, familjen och deras respektive.
Jag hade på förslag typ Laser Game eller Go cart. Det sist nämnda var mer aktuellt om pappa skulle kunna vara med.
Jag skapade ett evenemang, delade min ide och bad om åsikter och förslag.
En skrev att hon ville involvera barnen och typ spela minigolf. Hon har två, en kille på 2 år, och en flicka på 5-6 år. Och jag kan aboslut förstå att man vill involvera barnen.
Men jag tyckte det blev meckigt om alla inbjudna (12 stycken) skulle spela minigolf, och så skulle hennes ungar också spela. Det skulle vara kul om ungarna var med, men det skulle ta sån otrolig tid och jag tror inte att dom har tålamodet eller lugnet att spela.
Hur som helst så sa jag att det skulle bli meckigt/rörigt om alla var med på minigolf.
Det var bara en som kom med åsikter. Jag visste att flera av mina syskon skulle vara förhindrade, och därför inte kom med förslag, vilket är fullt förståligt.
Så jag tog saken i egna händer och bokade Prision Island för mig, min yngsta storebror som jag varit där med tidigare (gick as bra) och sen bästa vännen Kim som aldrig varit där.
Jag ändrade i mitt evenemang på facebook och meddelade detta igår eftermiddag och flyttade fram fika tiden litegrann. På kvällen sen fick jag ett meddelande på messenger av personen som ville involvera sina barn (inga namn nämnda) som skrev "Ha så roligt på prison island...........".
Obesevera dom många punkterna. Jag förstod att personen var missnöjd med detta, men valde att inte kommentera det och skrev bara "Tack, vi ska åka dit och försöka slå high score" .
Var på hon skriver att hon är väldigt missnöjd. Och jag frågar då varför, vilket jag ångrar såhär i efterhand. Men hon skrev då att det finns ju fler som vill åka till prison island, men nu var det ju redan bokat så fanns inte så mkt och göra.
Detta blev början på en hemsk diskusion som spårade ur totalt, för att hon ,enligt mig, bara tänker på sig själv och har problem att lyssna bl.a. Det handlar hela tiden bara om hennes åsikter, hennes känslor, hur hon anser att andra behandlar henne och får henne att må.
En snabb version av konversationen vi hade är att hon var missnöjd att jag inte frågade henne om hon ville med. Men #1 hon ville prompt involvera barnen (vilket jag fortfarande förstår) och #2 Det är inte första gången hon tjafsar med mig, våran kontakt är inte så bra om ens det,obefintlig, just för att hon är som hon är just nu.
Jag svarade att hon prompt ville involvera barnen och av den anledningen inte frågade henne. Då började hon känna sig bort prioriterad och inte värd att umgås med för att hon har barn.
Och jag kände att hon inte lyssnade på mig eller ens försökte förstå mig. Så jag gick inte in i någon vidare diskusion med henne.
Det tog ca 10-15 minuter, sen skrev hon "Det var visst inte värt att svara på... ponit taken. Du kan fira din födelsedag utan oss". Då svarade hon dels för både henne och min vän som hon är ihop med. Men när hon skrev att jag fick fira min födelsedag för att hon inte får följa med på prison island så blev jag en aning sne.
Så jag skrev "När ska du sluta vara så dum i huvudet och börja växa upp? Jämfört med dig så säger jag inte alltid vad jag tycker för att skapa familjefrid. Du borde prova det nån gång, annars blir du snart en person mindre i din närhet". Och då skrev hon "Du fick just en person mindre i din närhet..... sen när fan blev det fel och säga vad man tycker.".
Och ja, vi bor i ett land med yttrandefrihet, klart man får säga vad man tycker, men man kanske kan kan tänka på HUR man framför det man tycker. I hennes fall känns det som hon framför saker endast för att skapa drama och tjafs, för det är så det blir varje gång hon ifrågasätter nånting.
När hon skrev att jag fick en person mindre i min närhet så blev jag så paff. Jag tröttnade på och tjafsa med henne, så till en början svarade jag bara "bra, då vet jag".
Men så kunde jag inte släppa det, och började lacka totalt och kände att jag ville få henen och förstå hur det ligger till, hur hon får mig att må. Blev så fruktansvärt trött på hennes beteende, hennes tjafsande hela tiden. (Ja, jag vet att man är två i ett bråk, men ändå)
Och jag kan ha varit lite hård KANSKE, men KANSKE är det vad hon behövde höra, jag vet inte.
Jag skrev i alla fall
"Komiskt att du tror att man inte vill umgås med dig för att du har barn. Det har inte ett skit med det att göra. Se hur du beter dig istället. Hur du får folk (mig) att må när du hela tiden ska tjafsa. Du säger att du vill säga vad du tycker. Men det handlar inte om det. För det enda du gör när du "säger vad du tycker" är att starta tjafs för du är så jävla insöad på att hävda DIN åsikt. Men du skiter blanka fan i andras (mina) åsikter och andras känslor. Du fattar inte hur man mår när du hela tiden ska tjafs. Jag kan tala om att du gör mig fruktansvärt arg och så brutalt ledsen när du bara ska tjafsa och skita i mina tankar och mina känslor. Och när jag blir arg och ledsen så troggar det mitt missbruk. Och eftersom jag blir så sjukt frustrerad på dig så tar jag återfall på återfall. och det får mig att må ännu sämre. Och så hamnar jag djupare ner i mitt missbruk och det kommer ta mitt liv, är de det du vill????? Det skiter väl du i, för du bryr dig bara om dig själv. Dina tankar, dina åsikter, dina känslor. DU kommer inte fatta bättre för att jag skriver det här. Men jag behövde få det ur mig. Så nu vet du i alla fall. Sen är det upp tidd dig om du bryr dig om mitt mående eller inte.
Säger inte detta för att vara taskig. JAg säger detta för att jag är så fruktansvärt trött på ditt humör, dina tjafs... om det bara hade handlat om att säga sin åsikt och försöka förstå och acceptera andras åsikter utan sura miner så hade det varit fine. Men nu blir det tredje värdskriget varje gång du ska "säga vad du tycker" och det är inte okej!"
Som alla vet så har jag en missbruks problematik, och ni som inte visste, ni vet nu.
Hur som helst. mitt stora problem är att jag har svårigheter att hantera alla sortens känslor. Dom jobbigaste är dock när jag blir arg, frustrerad eller ledsen. Men även trötthet och hunger triggar min missbrukshjärna. Hur som helst, när jag får dessa känslorna och inte kan hantera dom så löser jag dom genom missbruket för att slippa känna vilket leder till återfall.
Detta vet jag inte är någon bra lösning. Jag behöver en annan lösning. men det finns ingen annan just nu, och det är dels lättare att gå vägen man är van vid, och dels så säger min hjärna till mig hur mycket bättre jag kommer må efter att jag tagit det där återfallet. Och man är ju dum i huvudet som lyssnar och går på det varje jävla gång fast man vet att man kommer må tusen gånger sämre efteråt. Och det gör att jag gräver mig djupare ner i missbruket och till slut blir det en ond återfalls cirkel som kan ta månader att ta sig ur. Om man tar sig ur den. När jag kommer i dessa återfallscirklar (vilket hänt ett antal gånger) så är det inte ovanligt att jag efter nån månad av återfall bara ser ett enda stort mörker och att självmord är enda vägen ut för att jag inte orkar med mig själv längre. Tanken med att berätta detta för henne handlade inte om att jag ville lägga skulden för mina återfall på henne, tanken var att försöka få henne och förstå hur jag mår och blir när hon tjafsar och skapar drama omkring mig.
Detta blev början på en hemsk diskusion som spårade ur totalt, för att hon ,enligt mig, bara tänker på sig själv och har problem att lyssna bl.a. Det handlar hela tiden bara om hennes åsikter, hennes känslor, hur hon anser att andra behandlar henne och får henne att må.
En snabb version av konversationen vi hade är att hon var missnöjd att jag inte frågade henne om hon ville med. Men #1 hon ville prompt involvera barnen (vilket jag fortfarande förstår) och #2 Det är inte första gången hon tjafsar med mig, våran kontakt är inte så bra om ens det,obefintlig, just för att hon är som hon är just nu.
Jag svarade att hon prompt ville involvera barnen och av den anledningen inte frågade henne. Då började hon känna sig bort prioriterad och inte värd att umgås med för att hon har barn.
Och jag kände att hon inte lyssnade på mig eller ens försökte förstå mig. Så jag gick inte in i någon vidare diskusion med henne.
Det tog ca 10-15 minuter, sen skrev hon "Det var visst inte värt att svara på... ponit taken. Du kan fira din födelsedag utan oss". Då svarade hon dels för både henne och min vän som hon är ihop med. Men när hon skrev att jag fick fira min födelsedag för att hon inte får följa med på prison island så blev jag en aning sne.
Så jag skrev "När ska du sluta vara så dum i huvudet och börja växa upp? Jämfört med dig så säger jag inte alltid vad jag tycker för att skapa familjefrid. Du borde prova det nån gång, annars blir du snart en person mindre i din närhet". Och då skrev hon "Du fick just en person mindre i din närhet..... sen när fan blev det fel och säga vad man tycker.".
Och ja, vi bor i ett land med yttrandefrihet, klart man får säga vad man tycker, men man kanske kan kan tänka på HUR man framför det man tycker. I hennes fall känns det som hon framför saker endast för att skapa drama och tjafs, för det är så det blir varje gång hon ifrågasätter nånting.
När hon skrev att jag fick en person mindre i min närhet så blev jag så paff. Jag tröttnade på och tjafsa med henne, så till en början svarade jag bara "bra, då vet jag".
Men så kunde jag inte släppa det, och började lacka totalt och kände att jag ville få henen och förstå hur det ligger till, hur hon får mig att må. Blev så fruktansvärt trött på hennes beteende, hennes tjafsande hela tiden. (Ja, jag vet att man är två i ett bråk, men ändå)
Och jag kan ha varit lite hård KANSKE, men KANSKE är det vad hon behövde höra, jag vet inte.
Jag skrev i alla fall
"Komiskt att du tror att man inte vill umgås med dig för att du har barn. Det har inte ett skit med det att göra. Se hur du beter dig istället. Hur du får folk (mig) att må när du hela tiden ska tjafsa. Du säger att du vill säga vad du tycker. Men det handlar inte om det. För det enda du gör när du "säger vad du tycker" är att starta tjafs för du är så jävla insöad på att hävda DIN åsikt. Men du skiter blanka fan i andras (mina) åsikter och andras känslor. Du fattar inte hur man mår när du hela tiden ska tjafs. Jag kan tala om att du gör mig fruktansvärt arg och så brutalt ledsen när du bara ska tjafsa och skita i mina tankar och mina känslor. Och när jag blir arg och ledsen så troggar det mitt missbruk. Och eftersom jag blir så sjukt frustrerad på dig så tar jag återfall på återfall. och det får mig att må ännu sämre. Och så hamnar jag djupare ner i mitt missbruk och det kommer ta mitt liv, är de det du vill????? Det skiter väl du i, för du bryr dig bara om dig själv. Dina tankar, dina åsikter, dina känslor. DU kommer inte fatta bättre för att jag skriver det här. Men jag behövde få det ur mig. Så nu vet du i alla fall. Sen är det upp tidd dig om du bryr dig om mitt mående eller inte.
Säger inte detta för att vara taskig. JAg säger detta för att jag är så fruktansvärt trött på ditt humör, dina tjafs... om det bara hade handlat om att säga sin åsikt och försöka förstå och acceptera andras åsikter utan sura miner så hade det varit fine. Men nu blir det tredje värdskriget varje gång du ska "säga vad du tycker" och det är inte okej!"
Som alla vet så har jag en missbruks problematik, och ni som inte visste, ni vet nu.
Hur som helst. mitt stora problem är att jag har svårigheter att hantera alla sortens känslor. Dom jobbigaste är dock när jag blir arg, frustrerad eller ledsen. Men även trötthet och hunger triggar min missbrukshjärna. Hur som helst, när jag får dessa känslorna och inte kan hantera dom så löser jag dom genom missbruket för att slippa känna vilket leder till återfall.
Detta vet jag inte är någon bra lösning. Jag behöver en annan lösning. men det finns ingen annan just nu, och det är dels lättare att gå vägen man är van vid, och dels så säger min hjärna till mig hur mycket bättre jag kommer må efter att jag tagit det där återfallet. Och man är ju dum i huvudet som lyssnar och går på det varje jävla gång fast man vet att man kommer må tusen gånger sämre efteråt. Och det gör att jag gräver mig djupare ner i missbruket och till slut blir det en ond återfalls cirkel som kan ta månader att ta sig ur. Om man tar sig ur den. När jag kommer i dessa återfallscirklar (vilket hänt ett antal gånger) så är det inte ovanligt att jag efter nån månad av återfall bara ser ett enda stort mörker och att självmord är enda vägen ut för att jag inte orkar med mig själv längre. Tanken med att berätta detta för henne handlade inte om att jag ville lägga skulden för mina återfall på henne, tanken var att försöka få henne och förstå hur jag mår och blir när hon tjafsar och skapar drama omkring mig.
Lång historia kort, detta gick inte in över huvudtaget. Det är dumt att slösa energi på att försöka förklara för en person som redan bestämt sig för att missförstå allt jag säger.
Det blev (Som vanligt) bara hennes känlsor, hennes mående, hur man behandlar henne och hennes sambo (min kompis) etc etc.
Jag försökte i 2-3 meddelanden till få henne och förstå att hennes beteende är ett stort problem. Men hon anser att hennes beteende inte är ngt problem så därför fanns det ingen anledning att ändra på det. Och så är det de gamla vanliga att hon till slut gör sig själv till ett offer och påstår att hon alltid gör fel, att hon ska hålla käft för hon har alltid fel, hon är värdelös etc.
Jag är så (ursäkta) äckligt jävla skit trött på drama och tjafs. Så allt det här mynade ut i att jag blockerade henne på messenger så hon inte kan skicka meddelanden, sen ikväll tog jag bort henne som vän på facebook för att botten är nådd. Jag klarar inte av henne längre. Hennes ständiga påhopp, åsikter hit och dit som ALLTID skapar tjafs för att hon är okapabel till att ta in, förstå och acceptera andras känslor. Och hennes ständiga åsikter om att en sak är på ett visst sätt och då är det på det viset. Går inte och ändra på hur man än förklarar eller formulerar sig.
2015 var jag ihop med en tjej i Örebro.
Första månaden var en mycket lycklig tid. Vi hade ett fint förhållande. Men sedan började bråken och tjafsen som varade VARJE dag. Alltid var det något som var fel. Även när jag gjorde rätt så var det fel. Det var psykisk misshandel på hög nivå som varade i 1,5 år och detta har satt en stor prägel på mig. Jag bestämde mig att där och då sluta tjafsa med folk och hålla mig ifrån drama, för det får mig att må så extremt dåligt.
Jag vill må bra och ha folk omkring mig som får mig att må bra. Jag vill inte utagera och ta återfall i mitt missbruk. Jag vill leva ett liv utan återfall och missbruk.
Därav varför jag nu tog bort henne från facebook. För att vi inte kan ha en normal konversation och inte kunnat senaste året vill jag påstå. Detta behöver inte vara för alltid, men det får vara så för nu, sen får vi se hur länge det varar.
Det blev (Som vanligt) bara hennes känlsor, hennes mående, hur man behandlar henne och hennes sambo (min kompis) etc etc.
Jag försökte i 2-3 meddelanden till få henne och förstå att hennes beteende är ett stort problem. Men hon anser att hennes beteende inte är ngt problem så därför fanns det ingen anledning att ändra på det. Och så är det de gamla vanliga att hon till slut gör sig själv till ett offer och påstår att hon alltid gör fel, att hon ska hålla käft för hon har alltid fel, hon är värdelös etc.
Jag är så (ursäkta) äckligt jävla skit trött på drama och tjafs. Så allt det här mynade ut i att jag blockerade henne på messenger så hon inte kan skicka meddelanden, sen ikväll tog jag bort henne som vän på facebook för att botten är nådd. Jag klarar inte av henne längre. Hennes ständiga påhopp, åsikter hit och dit som ALLTID skapar tjafs för att hon är okapabel till att ta in, förstå och acceptera andras känslor. Och hennes ständiga åsikter om att en sak är på ett visst sätt och då är det på det viset. Går inte och ändra på hur man än förklarar eller formulerar sig.
2015 var jag ihop med en tjej i Örebro.
Första månaden var en mycket lycklig tid. Vi hade ett fint förhållande. Men sedan började bråken och tjafsen som varade VARJE dag. Alltid var det något som var fel. Även när jag gjorde rätt så var det fel. Det var psykisk misshandel på hög nivå som varade i 1,5 år och detta har satt en stor prägel på mig. Jag bestämde mig att där och då sluta tjafsa med folk och hålla mig ifrån drama, för det får mig att må så extremt dåligt.
Jag vill må bra och ha folk omkring mig som får mig att må bra. Jag vill inte utagera och ta återfall i mitt missbruk. Jag vill leva ett liv utan återfall och missbruk.
Därav varför jag nu tog bort henne från facebook. För att vi inte kan ha en normal konversation och inte kunnat senaste året vill jag påstå. Detta behöver inte vara för alltid, men det får vara så för nu, sen får vi se hur länge det varar.
Min förhoppning är dock att detta ska få en lösning. Att vi så småningom ska hitta tillbaka till den kontakt vi en gång hade. För jag saknar den jätte mycket.