Kennys vardagliga blogg

Sista dagen på skit året 2020.

Ändå kan jag inte säga att jag varit jätte påverkad av situationen som blev med alla restriktioner osv. 

Överallt har det varit restriktioner, så även på mitt jobb. Folk på jobbet har blivit korttids permiterade, men på min avdelning inom yttre fastighetskötsel har vi klarat oss väldigt bra och inte behövt permitera något. I min familj har vi också klarat oss väldigt bra ifrån Convid-19 *peppar peppar*. Jag har haft en stark oro för att någon i familjen ska få det. En mardröm var dock att mamma eller pappa skulle få det. 

Ingen av dom har varit särskillt försiktig när dom rört sig ute. Men dom har klarat sig också. 

 

Det enda sätt som Convid-19 har påverkat mig är fysiskt och sportsligt. Floorhockeyn la ner all träningsverksamhet ganska omgående, SM i floorhockey, som är 1 av 2 turneringar som spelas i floorohockey, är den turnering man längtar mest till och den blev flyttad från Maj till hösten. Sedemera blir den inställd helt och hållet. Likadant Köpings spelen som går av stapeln i Okt-November blev inställd för floorhockeyn. Vilket är skit tråkigt. Jag hann göra EN enda träning på hela året, där jag stor spelade och höll nollan. Det är tråkigt att floorhockey som jag brinner för försvann så fort. 

 

Även innebandyn la ner sin verksamhet. Men där höll man ut i det sista och la ner alla träningar när restriktionerna kom att ingen inomhus träning fick utföras. Dock la man ner alla cuper vi brukade spela. Tråkigast var Ängelholm outdoor som vi brukar åka på. Året höjdpunkt inom innebandyn. Dom höll också ut i det sista innan dom valde att lägga ner. Så länge såg det ut som den skulle bli av då den spelas utomhus, men till slut insåg även dom att det skulle bli svårt att hålla avstånd och sånna saker. 

 

IF Pluss har även ett fotbollslag där jag verkar som målvakt, och vi körde på med träningar då det var utomhus. Vi körde även en träningsmatch mot Romfartuna som avslutning på säsongen i början på Augusti. 

Det var en match där jag höll nollan hela första halvlek. Jag blev även skadad i slutet på första halvlek när mitt lag ledde med 3 eller 4-0. Deras tyngsta spelare kommer ganska fri emot mig. Han drar på ett hårt skott som träffar mig i bröstet. Jag släpper retur, han dra på att skott på nytt som även det träffar mig i bröstet, men denna gång dimper bollen ner framför mig och jag kastar mig då mot bollen och ligger på sidan med bollen i famnen. Spelaren sparkar åter igen på bollen fast jag ligger och kramar om den. Han tappar balansen och faller över mitt opererade knä med all sin tyngd. Jag lyckas ta mig upp men känner att jag har ont, sjukt ont. I pausvilan frågar tränaren om jag ska vila. Men jag har stor spelat i mål och ville inte ge mig. Så jag fick knät hårt omlinadat för att minska på blödningen i knät. Vi vann sedan matchen med 6-1 tror jag. Skön vinst. Sämre var det med knät dock. Jag tappade känseln på insida knät, fick enorma blåmärken och hade smärta i vissa lägen. Vid en uppkollande av detta fick jag veta i November att korsbandet var påverkat, men inte av, menisken såg bra ut. Känselbortfallet på sidan av knät fick jag kortison spruta för. Och nu, en månad senare så är det lite bättre, men har fortfarande känselbortfall kvar. 

 

Dessa två förenringar som jag verkar i har på IF Pluss initiativ en föreningslokal ihop. 

Den höll jag öppen in i det sista. Men till slut fick vi stänga även den i början på November och året ut. Så Convid-19 har inte påverkat mig hälsomässigt, men det har slagit ut varenda aktivitet jag hade, alla mina rutiner rasade samman en efter en. Och för mig med missbruksproblematik är det jätte viktigt med rutiner. 

 

Något positivt med 2020 inom det fysiska var att jag hittade en ny beroende sport i Padeln. 

Provade första gången i början på Augusti på min första semester någonsin. Spelade med äldsta storebror Jimmy samt stora systers son Sebastian och min bästa vän Kim. Padel är så sjukt kul och ett tag blev det spel 2-3 ggr i veckan, i alla fall för mig och Kim när vi hittade singel padel också. 

 

Något tråkigt på den sportsliga fronten är att Hv71:s damlag hade EN match kvar i finalen mot Luleå innan dom vann klubbens första SM guld på damsidan. Men, sistamatchen bröt Corona ut i luleå och matchen och hela SDHL säsongen lades ner med omedelbar verkan. Så det blev inget SM guld för tjejerna. Hemskt tråkigt när laget hade gått som tåget genom seriespelet smat kvarts och semifinaler, för och sedan falla på målsnöret när man var så värd ett SM guld. Mycket tråkigt. 

 

En annan tråkig sak inom det sportsliga är att man inte får gå och kolla på hockey som jag tycker så mycket om. Bara få ta bilen och dra iväg på roadtrip för att kolla hockey. Det är något jag verkligen saknar. 

 

Om vi räknar bort Convid-19 och kollar på hur livet varit i övrigt 2020 så kan jag konstatera att jag är tacksam att jag klarat mig från det. Jag har mitt jobb, jag har vänner och familj, och jag hittade till padeln som räddade upp mycket av den fysiska biten när inte floorhockey eller innebandy fanns. 

 

2020 har även det varit ett år där jag jobbat mycket med den psykiska biten. Det har med psykolog jobbats med att få in rutiner i mitt liv, sett till att livet hörnstenar finns där i form av jobb, familj, vänner, fysisk aktivitet och kärlek. 

Kärleksförhållande är något som saktants mig väldigt mycket detta året. Det är något jag jätte gärna vill ha, men som jag, tackvare min psykiska hälsa, inte kan få. Och jag har funderat mycket på vad det grundar sig i. Jag har funderat mycket själv, men även pratat lite med psykolog om det. Dock blev jag av med min psykolog innan jag hann bearbeta färdigt den biten. Vi hade något på spåren som jag gärna hade velat bearbeta färdigt. 2013-2014 var jag i ett förhållande där jag blev psykiskt misshandlad och detta har påverkat mig väldigt mycket. Men det sista som sades om saken av min psykolog var att det bästa jag kan göra är att acceptera och gå vidare så det inte påverkar mig. Jag tvivlar dock på att det är så enkelt. Jag menar, säger man samma sak till rånoffer, till tjejer/kvinnor som blir våldtagna, till folk som blir mordhotade, till folk som blir utsatta för misshandel? Saker man blir utsatt för påverkar en, och det behöver bearbetas på något sätt. Man kan inte bara acceptera det som hänt med en och glömma och gå vidare. 

 

Jag har dock, sen jag blev av med min psykolog, kommit fram till ett sätt att bearbeta denna händelse på mitt sätt. Och det genom att skriva ett brev till tjejen som utsatte mig för detta och berätta hur j ag upplevde vårat förhållande och det som hände. Sen behöver jag inte nödvändigtvis skicka det till henne. Men jag tror det kan vara bra att gå tillbaka till det, minnas hur det var, känna hur det kändes känslomässigt, beskriva dom och bara bearbeta det på de sättet. Jag tror det kan bli bra. 

 

Förväntingar för 2021 då?

 

Jag insåg idag att jag i många många år fokuserat blint på min psykiska hälsa. Det är MÅNGA timmar med psykologer, behandling program etc. 

2020 blev inget undantag, och jag insåg nånstans att jag kanske fokuserar på fel saker. 
En känsla i mig sa att det nog är dags att fokusera lite mer på min fysiska hälsa. 

 

Under två läkarbesök i höstas, en gång vid ett besök hos akuten, och ett besök hos ortopeden så meddelades det att jag har lite högt blodtryck, och att detta bör jag hålla koll på. Jag googlade högt blodtryck och fick fram en hel del oroväckande sökresultat som fick mig och inse att jag nog på bör börja tänka på min fysiska hälsa på allvar om jag har viljan att leva tills jag blir gammal och grå. 

 

Jag har länge och i många år försökt gå ner i vikt och få en mer genomtränad kropp med god fysik och kondition för att klara av det jag älskar att göra, mitt jobb och mina sport aktiviteter. 
Och det var nåt år jag tog tag i det på allvar och anlitade PT etc. då gick jag ner till 10kg. Men så fick jag problem med mitt opererade knä och ekonomin tog stryk, så jag fick lägga mina träningsplaner på is. sedan har det inte tagit upp igen och jag har gått upp mina kilo igen plus lagt på mig 10 kg till senaste året/åren. Så detta är något som måste fixas och det är nog det jag kommer försöka fokusera på under kommande år. Behöver inte göras mer än så, men den lilla förändingen behövs och är sjukt nödvändig. 

 

Och med det sagt så önskar jag alla ett gott nytt år, och god fortsättning med hopp om att 2021 blir ett bättre år på alla tänkbara sätt!