22:32:59
Uppdatering 19/1 2021
Hej hej bloggen!
Andra veckan av Januari 2021 blev en mentalt jobbig historia.
Vinterns första snö bestämde sig för och titta ner, vilket resulterade i att det blev insats på jobbet redan på Söndag v1. Jag hade snöjour den helgen så det blev att dra på sig kläderna och åka dit. Fick sms av sammankallande på jobbet på söndag morgon vid 8 tiden, och vid 11 skulle vi börja jobba. Den dagen blev det jobb till 22:30. Plogning och sanding av min runda, plus att jag fick hjälpa övriga som inte haft en lika lyckad runda som mig. Min var väl inte jätte lyckade heller då hydraliken i vikplogen gick sönder och resulterade i att jag bara kunde vinkla vänster vingen och inte höger vingen. Så det blev en påhittig ploging åt ett håll. Jag var hemma till 23:40 cirka. Sedan skulle man försöka varva ner lite och prioritera sömn. Men fick dåligt med sömn den natten. 3-4 timmar bara.
Måndagen blev det insats igen, samma visda en gång till, plogning och sandning. Var ledig på förmiddagen och började jobba kl 14.
Träffademin arbetskollega Fredrik vid 12:30 och käkade lunch på donken vid Stenby, sedan drog vi in på Coop och handlade lite inför det som komma skall. När vi var klar så hade vi lite tid över så Fredrik drig med mig i sin bil för att åka och sladda lite, sjukt kul.
Sedan var det dags för jobb, och denna dagen blev det prio på plogning. Mycket snö blev det.
Lyckligvis för mig hade en vänlig själ på jobbet som började kl 7 på morgon, kört ner min maskin till Hako på Bäckby som hade fixat hydraliken i vikplogen. Så det gick sjukt bra att ploga denna dagen. Det gick så bra, så när jag var klar med mitt, så kunde jag åka och hjälpa fredrik som det inte gått alls lika bra för. Det blev jobb till 23:15. sedan drog vi och käkade donken på stenby då vi inte tar nå raster under insatser. Så jag var hemma till 00:30.
Onsdag blev det ännu en dag med insats. Sandning stod på schemat och vi skulle börja kl 06:45..
DET blev riktigt tufft då jag fick ännu en natt med lite sömn. Blev 3-4 timmar den natten.
Så Onsdag blev en mental påfrestning.
Jag och Fredrik hade bestämt att börja kl 4 på morgon för att jag dels skulle hjälpa honom sanda på jobbet och dels för att vi skulle kunna sluta till lunch.
Jag får dock en riktig skit morgon som förstör hela min dag. Jag börjar med och försova mig till 05:20. Var på jobbet till kl 06. Det gjorde att jag blev så arg på mig själv för att jag gjorde Fredrik besviken och för att jag fick en känsla av att man inte riktigt kan lita på mig när man bestämt något. Så det blev en riktigt sugig dag.
jag blev dock klar med min sandning till lunch ändå. jobbat in både frukost och lunch. men fick inte sluta för det. Var tvungen att jobba till kl 14 innan jag jobbat mina 8 timmar. Fredrik drog hem vid luncg då han börjat när vi sa att vi skulle börja. Så när jag rapporterat min insats på jobbet så tog jag Fredriks firmabil och fixade lite arbetsrelaterade ärenden som man inte hinner när man jobbar annars. Sedan lessnade jag och sa åt min arbetsledare att jag packar ihop. klockan var då 13:30.
Blev hem och bara ta det lugnt.
Torsdag trodde vi (Jag och fredrik) att vi skulle få ta det lugnt på jobbet och fokusera på våra ordinarie arbetsuppgifter. Men icke. Blev en dag i traktorn då med och kompleterings sandning på ställen vi bommat. Dock blev det en vanlig arbetsdag 06:45-16:00.
Fredagen sen blev det att fokusera på våra ordinarie arbetsuppgifter. Vilket var skönt. Men man var riktigt sliten med mycket jobb och dåligt med sömn, men det gick rätt bra och vi kompade ut lite tidigare.
Fredagkväll spenderades med Kim. Pizza och NHL 21 på PS4.
Lördagen blev det Eurotruck simulator på dagen och på eftermiddagen/kvällen drog vi in till Västerås och käkade på Spicy hot, samt tvättade min bil på mitt jobb. När vi kom hem körde jag och Kim Eurotruck simulator och samtalade på Discord med en gemensam vän och våran gemensamma väns vän. Riktigt kul.
Vid 23 tiden gav Kim upp och vi avslutade samtalet på Discord. Jag körde dock vidare på Eurotruck för jag ville bli klar med mitt uppdrag innan jag slutade. Det gjorde att jag spelade till kl 02:30.
Klockan 01:05 skriver en person till mig på Messenger som jag var vän med 2011. Vi tappade kontakten. Och jag tog upp kontakten med henne för lite över ett år sen. Då visade det sig att hon var i väldigt dåligt psykiskt skick. Omtänksam som jag är och med den erfarenhet jag har av psykisk ohälsa så bryr man sig ju och försöker finnas till hands. Och hon berättar väldigt mycket för mig. Vid ett tillfälle berätta hon att hon skadade sig själv med en kniv. Vilket jag tog på största allvar. Jag försökte genom chatten att avstyra hennes självmordsförsök, och det verkade som jag lyckades, men sen tvärvände hon och kände sig tvingad att skada sig.
Jag blev jätte orolig för henne så jag ringde 112. Jag visste vad hon hette så jag googlade fram hennes hemadress och SOS Alarm skickade ditt en polispatrull. Hon erkände dagen efter att det räddade hennes liv. På kvällen dagen efter sen kontaktade hennes två killkompisar mig och bad mig lämna henne ifred. Senare visade det sig att dom var rädd att jag, pga mitt missbruk, skulle utnyttja henne. Vid det här läget ska det tilläggas att jag inte tagit ett återfall på mycket lång tid. Jag hade full kontroll på mitt beroende, så deras påståenden var helt tagna från ingenting. Senare hakade hon på och skrev att jag skulle lämna henne ifred, och då blev jag bara arg, ledsen och besviken. Att ingenting jag gjort för henne betydde något. Så, jag blockerade allihopa och sen levde jag vidare.
Jag blev jätte orolig för henne så jag ringde 112. Jag visste vad hon hette så jag googlade fram hennes hemadress och SOS Alarm skickade ditt en polispatrull. Hon erkände dagen efter att det räddade hennes liv. På kvällen dagen efter sen kontaktade hennes två killkompisar mig och bad mig lämna henne ifred. Senare visade det sig att dom var rädd att jag, pga mitt missbruk, skulle utnyttja henne. Vid det här läget ska det tilläggas att jag inte tagit ett återfall på mycket lång tid. Jag hade full kontroll på mitt beroende, så deras påståenden var helt tagna från ingenting. Senare hakade hon på och skrev att jag skulle lämna henne ifred, och då blev jag bara arg, ledsen och besviken. Att ingenting jag gjort för henne betydde något. Så, jag blockerade allihopa och sen levde jag vidare.
Hon skrev då till mig kl 01:05 via sin mans facebook.
Hon började med och skriva tack för det jag gjorde för henne då hon försökte ta sitt liv. Och sa också att jag hade rätt om hennes dåvarande kille och att hon hade lämnat honom och gift sig med en annan kille och dom hade en son ihop. Hon var en helt annan person jämfört med förut och ville ge våran vänskap en ny chans.
Jag tänkte efter lite och kände att jag hade svårt att ge henne en ny chans efter sist då jag stämplades som ett monster av henne och hennes vänner. orättvist.
Så jag försökte på ett sakligt sätt förklara att jag inte var öppen för att ta in henne och våran vänskap i mitt liv igen. Jag visade förra gången att jag var att räkna med. Att jag var en lojal och ärlig vän som ställer upp på folk. Men när man då kastar skit på mig och behandlar mig så orättvist, så får det vara.
Det fick henne och inse att jag verkligen fanns där för henne då, och hon började slå på sig själv för att hon varit så naiv och betett sig så illa mot mig. Jag svarade med och berätta min syn på det som hände när hon och hennes vänner kastade skit på mig. Och hon svarade med och beklaga det som hänt och sa att jag var anledningen till att hon andas idag och har det liv hon har. Hon kände att hon inte kunde tacka mig tillräckligt eller be om ursäkt tillräckligt. Sen sa hon att hon hoppas att jag också kan få det liv jag vill ha, sen sa hon bara att jag skulle ha det bra.
Och även om jag stod upp för mig själv och stod på mig med bestämdhet, så rev det här upp allt gammalt igen. Det rev upp mitt destruktiva tankemönster.
Jag försökte efter konversationen få tag på en av mina bästa vänner för att berätta om detta, men hon sov.
Jag försökte efter konversationen få tag på en av mina bästa vänner för att berätta om detta, men hon sov.
Söndagen blev en riktig skit dag då jag hamnade på botten av mitt mående. Jag började med och vakna vid typ 8-9. Sedan skulle jag käka frukost, men det sket jag i.
istället började jag agera ut i mitt missbruk, vilket slutade med kontrollförlust och ett återfall för att jag inte kunde hantera alla destruktiva tankar.
Efter det fick jag en snap från min vän som jag kontaktat på natten. Jag tänkte berätta för henne då, men var helt oförmögen att göra det. Jag vågade omte berätta om alla de tankar jag hade. Så jag stängde in allt inom mig och föll som en sten mot botten av mitt svarta hål. Vi pratade bara lite allmänt,"har du sovit gott", "hur mår du?" etc... Sedan slutade vi skriva, och jag föll bara djupare och sen kom tårarna som ett brev på posten. Jag började hamna på en mycket mörk plats i mitt mående där jag kände att jag inte ville vara, så jag skrev återigen till min vän och bad om hjälp...
Jag gjorde åter ett försök att berätta för henne hur jag tänkte och kände.
Jag gjorde åter ett försök att berätta för henne hur jag tänkte och kände.
Jag har nämnt lite på bloggen förut om min rädsla över att mamam ska dö och att jag känner att jag inte kommer överleva ett sånt besked. Men mer än så har jag inte berättat för någon, inte ens för min psykolog.
Min vän fick mig dock att berätta för henne. Och jag tänkte skriva ner det här med. Det är dags att lägga ljus på det. Så om du inte vill läsa om det så kan du fortsätta igenom den kursiva texten eller sluta läsa här.
Så här är det. Min mamma är typ 73. Och man vet aldrig hur länge hon får leva och vara frisk. Och att jag, ständigt går runt med en känsla av att hon kan dö när som helst, och därför känner att man själv inte har så lång tid kvar och leva är hemsk. Jag känner mig som en levande död och det ger mig sån dödsångest.
Jag drömmer mardrömmar om att jag fått mammas dödsbud och tar mitt liv. Jag drömmer mardrömmar om att jag är påväg att ta mitt liv, men att polisen hinner stoppa mig och jag gråter och skriker av smärta. Jag drömmer mardrömmar om att jag gråter av smärta i min ensamhet precis som det blev när Tommy (familjens nära vän) dog.
Det är som att jag bara går och väntar på att den värsta dagen i mitt liv ska komma, dagen då mamma inte finns mer.
Jag drömmer mardrömmar om att jag fått mammas dödsbud och tar mitt liv. Jag drömmer mardrömmar om att jag är påväg att ta mitt liv, men att polisen hinner stoppa mig och jag gråter och skriker av smärta. Jag drömmer mardrömmar om att jag gråter av smärta i min ensamhet precis som det blev när Tommy (familjens nära vän) dog.
Det är som att jag bara går och väntar på att den värsta dagen i mitt liv ska komma, dagen då mamma inte finns mer.
Och berättar mamma nån gång om att hon är sjuk eller har ont någonstans så blir jag så orolig att jag tror att det kan vara dags snart. Jag tycker inte om att se likbilar, jag hatar att se likbilar, det är så sjukt obehagligt. Och jag gillar inte att prata om döden, eller tänka på döden, eller prata/tänka vad som händer efter döden. Jag vill inte tänka att jag en dag kommer lämna jordelivet.
Och detta är bara en av alla känslor. Sen har vi känslor av ensamhet, och känslor av att inte duga som jag är, att jag är så sjukt trött på att vara singel, att jag har bränt alla broar till att hitta en kärleksfull r elation igen, att jag är en kompis/vän som bara duger ibland - så som det varit stora delar av min ensamma uppväxt. Hade jag lyckats lite bättre i livet och inte behövt leva för att överleva hela tiden, så kanske det skulle kännas lite lättare. Om jag till exampel hade varit skuldfri och haft en egen familj. Sen denna starka viljan av att mamma måste få träffa mina framtida barn känns ju som att det aldrig kommer hända. Det känns som dom två stpra händelserna i mitt liv, som jag vill dela med mamma. Jag vill att hon ska vara med den dagen jag blir helt skuldfri, skaffar flickvän, köper hus, får barn, döper mina barn, alla dom stora livshändelserna. Men för varje dag som går, så minskar den chansen. Och jag har alltid stört mig på att jag inte gör något åt mitt liv. Får till en livsförändring. Och nu när jag pratar om allt det här så känns det som att det kan vara en bidragande orsak till att jag inte tar tag i mitt liv. Makes no sense förmodligen - men det gör det inte för mig heller. Jag vill så jävla gärna lyckas, men jag tror att rädslan för att misslyckas är väldigt stor.
Jag vill börja träna, gå ner i vikt, få bättre självkänsla/självförtroende, våga lita på folk, våga släppa in folk i mitt liv. Men det händer i n g e n t i n g. Jag jämför mig med alla andra och låter livet bara passera. Det är fruktasnvärt hemskt.
När jag berättat detta för min vän så började jag gråta hysteriskt, och jag fick panikångest som varade i 15-20minuter. Tårarna rann i över en timme och jag kände hur smärtan rann ur mig.
När jag sansat mig så tog jag något att äta samtidigt som jag satte mig vid datorn och pratade med Kim på Discord samtidigt som vi spelade Euro truck.
Jag kände sånt behov av sällskap. Jag ville inte vara ensam. Så jag pratade med Kim i stort sätt resten av dagen fram tills det var dags att sova,. Han försvann en stund mellan 18-19:30 typ. Under den tiden lyckades jag plocka ur dismaskinen, göra något att käka och sen var han tillbaka.
Jag kände sånt behov av sällskap. Jag ville inte vara ensam. Så jag pratade med Kim i stort sätt resten av dagen fram tills det var dags att sova,. Han försvann en stund mellan 18-19:30 typ. Under den tiden lyckades jag plocka ur dismaskinen, göra något att käka och sen var han tillbaka.
Den här veckan är det lugnt. Känslorna finns kvar. Dock inte lika påtagliga.
Jag har jobbet, och jag har Fredrik på jobbet som mer och mer blivit en mycket betydelsefull person för mig. Vi umgås typ inget utanför arbetstid, Men på jobbet har vi väldigt kul och det gör att jag inte tänker så mycket på mitt liv i övrigt. Vi har varann på snapchat så vi har lite kontakt utanför arbetstid också. Plus att vi har varandra på "Steam" och "Discord".
Jag har varit på jakt efter en Gaming dator ett tag för att spela Farming simulator på. Och när Fredrik skulle sälja sin så erbjöd han mig att köpa den. Jag fick den för ett bra pris och möjlighet att betala den i två omgångar. Så jag tog erbjudandet. Därav varför det blivit lite mer bloggande sista tiden, vilket jag tycker är kul.
Jag har varit på jakt efter en Gaming dator ett tag för att spela Farming simulator på. Och när Fredrik skulle sälja sin så erbjöd han mig att köpa den. Jag fick den för ett bra pris och möjlighet att betala den i två omgångar. Så jag tog erbjudandet. Därav varför det blivit lite mer bloggande sista tiden, vilket jag tycker är kul.
Jag blev av med min psykolog för lite över en månad sen då han avslutade våran kontakt eftersom han ansåg att det går så bra för mig. Han lämnade mig dock med en önskan om att jag kunde mejla honom och uppdatera om läget. Och mådde jag dåligt så tyckte han att jag absolut skulle mejla. Så, det tänkte jag göra nu. Mejla honom och uppdatera honom om månaden som gått.
Tack för att du läst. Lämna gärna en kommentar eller kontakta mig på mina sociala medier om du har frågor och/eller synpunkter/feedback. <3