Kennys vardagliga blogg

Lång Time no see!

För tre veckor sen kom jag till insikt med att jag förmodligen är rädd för närhet och kärlek. Rädd för att släppa folk in på livet osv. 

Så, i förra veckan bokade jag ett möte med min psykolog för att prata om dom här grejerna. Och det blev till slut ett rätt bra möte där jag blev påmind om väldigt mycket bra saker och kom till insikt med nya saker. 

Lång historia kort så har jag inte haft en nära kärleksfull relation sen efter mitt förhållande med min fd bästa kompis. Jag har gjort försök att få ett lika kärleksfullt förhållande som med henne. Men det har inte gått. Och efter ett förhållande med en tjej i Örebro som vi kan kalla Linn så har jag stängt av helt då hon misshandlade mig psykiskt. Bråk konstant varje dag... i ett års tid. Jag fick inte ha kontakt med min familj, jag skulle sluta med mina fritidsaktiviteter och jag fick inte ha några vänner. Jag skulle lägga all min vakna tid på henne och hennes son och vi skulle bara umgås med hennes vänner.... 

Och förhållandet med henne har hängt med mig efter att det tog slut. Då jag känt dessa känslor med andra tjejer jag träffat, dejtat och varit ihop med. Känslor som att jag måste ändra mig helt när vi blivit ihop. Att jag måste sluta med innebandy, floorhockey och spela ps4 med mina vänner. Saker som får mig att må bra. Känslorna har fått mig att känna mig instängd och det har gett mig panikångest. 

Med psykologen insåg jag att mycket, eller alla hinder jag känner sitter i mitt huvud. Att jag dels generaliserar tjejer och inbillar mig att alla är som Linn. Och att jag håller fast lite vid den gamla Kenny som utagerade i sitt missbruk, var väldigt introvert och oärlig och som inte förtjänade nånting. 

Jag insåg att jag inte är samma kille nu som jag var då. Jag har gjort stora framsteg. Jag har mitt missbruk under kontroll, jag är ofantligt positiv, jag är snäll, omtänksam, ärlig,  kärleksfull och vågar ta plats på ett sätt som jag inte vågat eller gjort tidigare. 

Så, jag har alla förutsättningar att få en kärleksfull och nära relation där man kan prata och kompromissa. Det gäller bara att våga, och komma ihåg att den där sanningen i mitt huvud som känns som verklighet inte alls är verklighet, utan bara tankar i mitt huvud av gamla minnen. 

Det är nya tider nu. Dags att släppa sargen och våga tro på sig själv, att saker och ting blir bra , bara man vågar. 

Och jag skulle ljuga om jag sa att det inte var läskigt, för det är jätte läskigt. Att kasta sig ut i det okända, öppna upp sig och visa vem man är och hoppas att någon kan älska en för den man är.. 

Så nu är det väl bara att säga Lycka till!